Sidan för alla Golif-vänner

Min fru och jag, Agneta och Bertil Svartvall, ägde Golif nr 599 från försommaren 1968 till försommaren 1970. Vi köpte båten begagnad av en privatperson på Lidingö, och vi sålde den till Sven Öberg, Borlänge. Sven Öberg var då 63 år. Han är numera avliden.

Under vår ägarperiod var båten hemmahörande i Vadviken på Dalarö. Vart den sedan tog vägen känner jag inte till. Jag vet endast att Sven Öberg till att börja med tog in båten i Mälaren.

När vi hade köpt Golifen frågade vi vår yngste son, då 5 år, vad han tyckte att båten skulle heta. Inspirerad av namnen på figurerna i böckerna om Mumin-trollen kläckte han båtnamnet VIMLAN. Och så fick det bli.

Under två sommarsäsonger hade vi många trevliga och lärorika seglingar i Stockholms, Roslagens och Ålands skärgårdar. Allt fungerade bra. Dock råkade vi vid ett tillfälle ut för ett tillbud, som kunde ha slutat illa. Dessbättre löste sig det hela på ett bra sätt. Så här gick det till.

Vi låg och sov i båten i Öregrunds hamn. Mitt i natten vaknade vi av en mycket kraftig åskknall. Strax efteråt kom brandbilar tutande, för blixten hade antänt en byggnad i hamnens närhet. Sedan somnade vi om, och jag tänkte inte mer på saken. Det borde jag ha gjort.

Två seglingsdagar senare kom nämligen inte genuan ner när det var dags att bärga segel. I kikaren kunde jag se att det från förstagets övre del stack ut en tråd, som hade trasslat in sig i en pistolhake. Med lite trixande lyckades vi få ner seglet, och nästa morgon började jag en telefonjakt för att hitta ett varv, som kunde hjälpa oss med ett nytt förstag. Det var inte så lätt att finna ett näraliggande sådant som hade tid att omedelbart ställa upp. Efter alla nedslående besked fick vi till slut en uppmuntrande kontakt med Rosättra-varvet, där man svarade: Varvet är semesterstängt från och med i eftermiddag, men kom så kvickt ni kan idag så ska vi försöka hjälpa er.

För att inte än en gång få in den lösa tråden i en pistolhake, och för att inte belasta förstaget onödigt mycket gav vi oss iväg med stormfock som försegel. När vi kom fram till Rosättra-varvet kunde man där konstatera, att blixten hade slagit ner i förstaget och smält av två trådar. Några andra skador kunde inte upptäckas vare sig på rigg eller skrov.

Ett nytt stag tillverkades och monterades i flygande fläng, men eftersom varvet inte hade så klen wire i lager fick nu Vimlan ett 1 mm grövre förstag än tidigare. Och den fortsatta seglingssemestern var räddad - tack vare den hjälpsamma personalen vid Rosättra-varvet, och tack vare att vi som var ombord vid blixtnedslaget mirakulöst nog inte själva hade blivit skadade!

Vi trivdes mycket bra med vår Golif, men fann efter två år att den var i trängsta laget för två vuxna, två barn, en hund och all semesterpackning. Det var alltså för att byta till större båt, och inte av något annat skäl, som vi sålde Vimlan.

Av en slump råkade jag hitta Golif-sidan på webben. Det gläder mig att den finns, och jag hoppas den kommer att finnas kvar samt att den växer till med ännu mera information om denna mycket intressanta båttyp. Jag kommer att vara en återkommande besökare till Golif-sidan!