Ingress till skiss över några scener i Burespelen

I slutet av 1100-talet och början av 1200- talet står striden om kungamakten i samband med enandet av det svenska riket mellan olika ätter, Stenkilska ätten, Sverkerätten och Erikska ätten för att senare efter Erik den Läspe och Haltes död hamna hos Birger Jarl och hans söner av Folkunga ätten. I maktspelet förekom ingiften mellan de olika släktena. Den katolska kyrkan och stormakten Danmark spelade en stor roll i maktkampen.

De avgörande händelserna är mordet på Erik den Helige vid Trefaldighetskyrkan i Uppsala 1160. Banemannen var Magnus Henriksson av Stenkilska ätten. Magnus blev därmed Sveriges kung. Erik den Helige kom senare att bli Uppsalas, Stockholms och Sveriges skyddshelgon. Magnus Henriksson dödades 1161 av Karl Sverkersson, son till Sverker d.ä. Erik den Heliges son, Knut Eriksson, levde några år i landsflykt, innan han återvände och i sin tur erövrade kungamakten vid ett slag 1167 mot Karl Sverkersson vid Örebro. Knut dog en naturlig död och hans fyra söner kom att uppfostras hos kung Sverker d.y. på riksborgen Näs på Visingsös södra udde. Erikssönerna flydde därifrån och gjorde uppror. Tre av bröderna dödades i slaget vid Älgarås i Västergötland 1205.

Fale Bure d.ä. fanns med i Erik den Heliges hird på dennes korståg till Finland och han deltog också med hälsingarna i straffexpeditionen mot dennes mördare, där Bure själv blev dödad.Vid Älgarås deltog Fale Bure d.y i striderna och räddade den överlevande kungasonen till sitt gods i Birsta, den del av Skön som bär hans namn.

När kungasonen Erik Knutsson växt upp ”ikläddes han som sägnen säger högtidliga kläder” och Fale Bure d.y. tog med sig hälsingar, medelpadingar, ångermanlänningar och jämtar ned till Västergötland och deltog i slaget vid Lena 1208, som slutade med seger för Erik Knutsson, som därefter också blev Sveriges förste krönte kung.

Det senare slaget vid Gestilren 1210, där Sverker d.y. Karlsson och danskarna besegrades kan, enligt Jan Guillou, i historisk betydelse för rikets enande jämföras med amerikanarnas Gettysburg.

Fale Bures adelskap förstärktes och han fick i förläning Hälsingland, Medelpad och Ångermanland.

Hans vapen en pansrad arm med en hjälm ovanför, krönt av två korslagda bilor finns på gravstenen i nuvarande Sköns kyrka. Fale Bure ätten finns, förutom i förste riksarkivarien Johannes Buréus ”Sumlen”, från 1600-talet, dokumenterad från 1250 vid landsarkivet i Härnösand. Denne Fale Bure var lagman över Norrland och sonson till Fale Bure d.y. Vid Nolby uråldriga gravfält finns Bure runstenen rest över en ännu ett par århundranden äldre anfader.

I den nordiska mytologin sägs att kon Ödhumla slickade fram den förste mannen, Bure, ur en saltsten. Bure blev genom ”svenfödelse” far till Bur, som i sin tur gav upphov till Oden, Vile och Ve.

Korståget i Finland

Erik den Helige mördas

Hämndexpeditionen

Slaget vid Älgarås

Erik Knutson i Birsta

Slaget vid Gestilren
Återvändandet till Birsta

FALE BURE

Medelpadskt Festspel
av Sten Rigedahl

Personer

 Handlingen försiggår mellan åren 1150 och 1210

Bureplatsen ligger bakom Norra Berget med utsikt mot Selånger. i väster.

Spelplats den nyanlagda Bureplatsen

Mellan de två första och den avslutande akten läggs en paus in om c:a en halv timme.

Under pausen serveras lättare ”tidsenlig” mat såsom soppa kokt på älgkött och renskav i tunnbrödsrulle samt lättöl och lingondricka.

De två första akterna tar 50 minuter Pausen beräknas till 30 minuter.

Den tredje akten tar 40 minuter

BURESPELEN

Akt I

Mässingsorkester inleder!

Härolder ropar:

Spelet kan börja!

(fortsätter) I början av svensk medeltid, 1100- och 1200 tal, enades de olika delarna av det land vi idag kallar Sverige!

Svearnas land, som vi var en del av, och Göternas land, Östra och Västra Götaland enades i strider mellan olika kungaätter.

Eriksätterna, Stenkilska ätten, Sverkerätten och Folkungarna.

En medelpadsätt som deltog på Erikssönernas sida var Burarna som gett namn till Birsta.

Fale Bure den äldre var med Erik den Helige på korståg i Finland. Finnarna skulle döpas med våld!

Erik den (ännu inte) Helige på korståg i Finland

Scen 1

Ryttarhop med Erikssönernas ”vapen” (kungakrona) på fanorna anfaller en finsk by.

Scenbilden är en vägg av ett pörte där röken silar ur rököppningen och ”finnmor” just håller på att koka morgongröten när ryttarhopen störtar fram.

Skrik och rop på finska och svenska när byborna fångas in och tvingas ned på knä!

Fale Bure den äldre rider vid sidan av kung Erik och skyddar hela tiden denne vid den korta strid som följer när finnarna försöker värja sig.

Biskop Henrik iförd kräkla stiger ned från hästen och säger några för alla utom honom själv obegripliga ramsor på latin

…Pater noster…

En vrenskande finne halshuggs direkt som varning av kung Erik iförd hjälm och rustning. De övriga byborna fogar sig och låter i skräck biskopen vattenösa dem.

Kung Erik:…Lär er, hedniska kräk, att falla på knä när de svenske kommer, vår tro är överlägsen er och ni ska se till att lyda oss i fortsättningen. Det land som ni bebor ska bli vårt…

Biskop Henrik ser upp mot himlen och tackar Gud på svenska för byns frälsning...

Tack, O Allgode Herre, som låtit oss komma till dessa olyckliga hedningars frälsning, så att de i glädje och lycka må leva efter dina bud och hysa barmhärtighet mot sin nästa. Tack O, Herre för dina outgrundliga vägar och för att du låter oss bringa dem denna outsägliga lycka!

Kung Erik och Biskop Henrik med följe stiger till häst och spränger vidare till nästa by.

Lämnande efter sig en skräckslagen by med gråtande och kvidande kvinnor över sina döda och skadade efter svenskarnas kristliga våld.

Scen 2

Häroldern (trumpetsignal):

Erik den Helige har kommit hem från Finland. Eriks trupper har hemförlovats och själv beger han sig till Trefaldighetskyrkan i Uppsala för att tacka sin Gud för Finlands erövring och kristnande och utsträckandet av sin egen makt över nya landområden på andra sidan Östersjö och Bottenvik, Finland!

Stenkilska ätten ser sin chans att återerövra Sveriges krona. Den danske Magnus Henriksson på mödernet av Stenkilsätten tillsammans med sverkersönerna från Östergötland samlar en större styrka som lurpassar på kung Erik, när de flesta av hans män är hemförlovade.

Scenbilden

är en kyrkportal och ett altare, framför vilket Kung Erik ligger på knä i bön.

Spejare kommer springande och varnar för att fienden är i närheten. Ryttare ses skymta i skogsbrynet. Kungen ber lugnt vidare.

Spejaren skyndar fram: Erik, där ute väntar danskar och sverkersöner i skogsbrynet kan man redan se dem. Tag era vapen, konung!

Erik: (Ligger kvar på knä bedjande). Vår Herres bön är viktigare än några fiender. Det hastar inte!

Scenanvisning.

När kungen kommer ut ur kyrkan rusar några gömda knektar fram med Magnus Henriksson i täten. En kort strid följer, som slutar i att kung Erik mördas och halshugges. Magnus på mödernet av Stenkilsätten tar symboliskt Eriks krona och sätter den på sitt huvud. Rider bort

Scen 3.

Scenanvisning

Nyheten om mordet på Kung Erik når Fale Bure den äldre, lagman över Hälsingland, som blir mycket upprörd och samlar hälsingarna för att hämnas Erik.

Scenbilden

Fale Bure den äldre till häst, som talar till hälsingarna i skördetid. Folket är försett med, liar, hötjugor och räfsor. Fale berättar om att kung Erik mördats och hälsingarna lovar följa honom för att hämnas kungens död.

Fale den äldre:

Hälsingemän, ni som följde mig över havet till Nylandet i Finland för att döpa hedningarna. Hör nu på! Den danske Magnus har begått en stor synd mot vår Gud och vanhelgat kyrkofriden i Uppsala och lömskeligen mördat vår kung Erik under gudstjänsten.

Hälsingarna i korus:… Vi ska hämnas nidingsdådet mot vår kung Erik. Vi följer dig Fale Bure!

Fale Bure:… Följ mig, goda hälsingar! Följ mig! Kom ihåg Hälsingelagens ord:

Svärd eller yxa

Järnhatt och sköld

Brynja eller harnesk

Och båge med pilar

Låt oss rusta oss för strid!

Hälsingarna: Dig följer vi, vår lagman! Bure, Bure, Bure!

Scenanvisning

Skördearbetarna följer med Fale Bure den äldre, som rider runt scenen och i en ögla genom skogen, stridslarm hörs.

Fale återkommer och berättar att dansken Magnus Henriksson dödats av Sverker Karlsson, Sverker den äldres son, som nu blivit kung.Fale Bure, som blivit svårt sårad under striderna, glider ur sadeln och dör och, bärs bort av hälsingarna som följt honom. Kvinnorna gråter och männen slår på sina sköldar.

Akt 2

Häroldern (trumpetsignal) berättar:

Åren gick och Erik den Heliges son Knut återvände från sin landsflykt i Lübeck och erövrade kronan tillbaka till Eriksätten. När Knut dog kom hans fyra unga söner att uppfostras av kung Sverker den yngre på riksborgen Näs på ön Visingsö i Vättern.

Pojkarna flydde därifrån i fruktan för sina liv. De förföljdes och i Älgarås 1205 i Västergötland blir de upphunna.

Fale Bure den unge, sonson till den äldre, har tjänat hos kung Knut Eriksson och är med i striden där tre av bröderna dödas men den fjärde, Erik, räddas hit upp till Birsta av Fale Bure den unge.

Scen 1

Scenbild.

Vid scenplatsens bortre del. Fyra unga förföljda ryttare kommer jagande i sporrstreck och tar skydd bakom ett pallisadverk.

Förföljande ryttare kommer in ur skogen och en hård men ojämn strid uppstår.

Stort larm med ljud av hästar och ropande män, stål emot stål.

I spetsen rider Sverker den yngre, som ropar till sina män:

Se till att döda dem alla! Ingen får undkomma!

Under striden fattar pallisaden eld (rök). Tre av kungasönerna dödas i striden.

Den fjärde, Erik, lyfts upp på hästryggen framför Bure den unge, som rider i sporrstreck till Byrestad, Birsta.

Scen 2

Scenbilden

Ett gästabud står uppdukat på Byrestad, Burarnas slott på Sköns ö. Runt dukat långbord råder fest och glam. Dans runt lövad majstång som hastigt reses.

Säkerhetsåtgärderna är många. Överallt står väpnade spejare. Vem vet, vilka faror som lurar söderifrån. Kung Sverkers män kan när som helst dyka upp för att bringa Erik, arvtagaren till kronan om livet.

Fale Bure:… Erik, Se här är ditt land mellan älvarna, Medelpad, som alltid är dig och din ätt trogna! Sätt dig nu ned så ska du få äta dig mätt och glad! Skål för prins Erik!

Folket jublar och skålar för prins Erik. Glada sånger och smittande danser.

Fales egen son Nils och hans dotter Lucia tar väl hand om Erik Knutsson, rikshelgonet Erik den Heliges sonson och arvtagare till riket.

Lucia:… Vi ska visa dig våra lekplatser sedan efter festen, Erik!

Nils:… Men snälla Lucia, du begriper väl att Erik inte har tid att leka. Han som ska regera riket måste lära sig strida.

Erik:… Du har så rätt i det men nog ska det väl också bli lite tid till nöjen! Och ser längtansfullt på Lucia som rodnar och fjäsar sig.

Scen 3.

Scenerna 3 och 4 ska åskådliggöra de år som Prins Erik tillbringar på Byrestad.

Stridsscener med låtsaslekar mellan de yngre männen och pojkarna. Där Nils och Erik deltar med liv och lust. Fale Bure den unge tjänstgör som instruktör i hur svärd, sköld, lans och båge ska hanteras. Vapnens bruk vid ridning tränas också på tunet.

Fale den unge:…Du måste hålla svärdet med båda händerna, annars blir du av med det.

Slår svärdet ur Eriks hand…och då blir du också av med ditt liv!

Erik:…Du är en god läromästare, Fale Bure, liksom du räddade mitt liv vid Älgarås kommer de färdigheter i vapnens bruk du lär mig också att rädda Kungadömet åt mig och min släkt!

Scen 4.

Ljuvare stunder då Erik och Lucia (nu i de tidiga tonåren) smyger sig iväg hand i hand.

Lucia:... Skynda dig ,Erik, kom med mig. Någonting mer än strider om makten och död är väl också livet. Kom ska jag visa dig det vackraste stället i skogen jag vet!

Åh, Erik, känn så mjuk mossan är här. Vi stannar en stund och vilar oss här!

Erik:… Lucia, vi är alldeles för unga för sådana lekar….Men visst kan vi ligga här en stund och se upp mot himlen och se hur Oden rider på sin Sleipner. Ser du åskmolnen där uppe? De liknar Tor och hans bockar. Ser du hur det blixtrar när Tor kastar Mjölner, sin hammare?

Lucia:...Men Erik, inte tror väl du med Erik den Helige som farfar på Oden och Tor? Vi är ju kristnade nu i Sverige!

Erik:…Kanske det , Lucia. Det är sant att farfar Erik var en stor man men jag undrar hur djupt hans kristendom satt. Och de stackars finnarna som fick sätta livet till om de inte ville döpas. Tror du inte det bara var ett sätt att skrämma dem till att underkasta sig oss Svenskar?

Lucia:…Men Erik, sådant får man inte ens tänka. Tänk om biskopen i Uppsala eller påven i Rom får veta dina tankar. Då blir du aldrig Sveriges kung, som din far och farfar. Kyrkans makt är stor och din makt kommer du att genom henne.

Herdestunden avbryts av Fale den unge, Lucias far, som bryskt säger:…

Erik, uppför dig som en prins. Det är inte tid för barnsliga lekar längre. Nu måste vi rida till dina fränder i Norge och få deras stöd för att besegra kung Sverker!

Erik:..Förlåt mig Fale, inte ska jag svika dig som velat mig så väl, men hur ska vi kunna komma oskadda till Norge utan att råka ut för Sverkers män?

Fale den unge:…Jo det ska jag säga dig, Erik, den enda säkra vägen för oss att nå Norge är genom Ångermanland. Vi ska rida över Strinne, Ramsele och Strömsund och Stora Vattudal nu till vintern, när isen lagt sig. Vi tar vägen över Stiklastad som Sankt Olov.

Han blev dödad där men så illa ska det inte gå oss. Vi behöver tala med norrmännen så de vet om att du lever och för Erik den Heliges ätt vidare. Att det är du som ska regera över Sverige!

Erik:… Dig litar jag på Fale Bure , och rikligt ska jag löna dig om jag återfår mitt arv, Sveriges krona!

Paus för servering av lättare mat och dryck, c:a 30 minuter.

Häråldern (trumpetsignal)

Gott folk, medan Fale Bure och prins Erik rider till Norge vill vi bjuda er på en god fägnad. Att köpa vid långborden finns en god soppa tillagad på norrländsk älg, en 32-taggare och renskav ifrån vildren i Stöde tunnbröd. Det finns också öl och lingondricka,. Varsågoda! Pausen är 30 minuter, då hör ni trumpeten igen kommer ni bland annat att få se en trolleriföreställning av klass!

Akt 3

Hoppas att den norrländska fägnaden smakat. Nu fortsätter Spelet!

Färden över Ångermanälvens isar mot Norge var lyckosam och på hemvägen fick man också jämtarnas försäkran att gå med Erik mot dansken och sverkersönerna.

Scen 1.

Scenbild.

Välkomstgästabud väntar med en glad trollkonstnär, jonglörer och gycklare.

Fale Bure till Erik:…Nu Erik ska vi buda alla ångermanlänningar, medelpadingar och hälsingar. Jämtarna har vi redan med oss. Vi ska samla vår här nere vid Hudiksvall, där min farfar tog vägen över havet till Finland. Sen går vi landvägen över Uppland ned till Västergötland.

Erik:… Ja, nu ska dansken och Sverker få det hett om öronen. Det norrländska stålet är skarpt och biter

Lucia:…Glöm inte oss i Medelpad, när du blivit kung, glöm inte mig, Erik!

Erik:…Aldrig glömmer jag er, och aldrig glömmer jag dig. Men giftermål är politik och jag måste se till att Sveriges fiender känner släktskap. Rekissa av Danmark, Valdemar den stores dotter kommer jag nog att fria till.

Häråldern (trumpetsignal) berättar:

Nu kläddes Prins Erik i högtidskläder och den långa ritten mot Västergötland och avgörandet började.

Medelpadingar Hälsingar och Ångermanlänningar tågade med honom ned till Kungslena i Västergötland, där det första slaget stod 1208.

Det slutgiltiga slaget som slutligt enade Sverige stod två år senare vid Gestilren 1210. Här segrade Erik och kom senare att bli Sveriges förste krönte kung.

Den danska stormakten fick ge vika och Fale Bure den yngre fick sitt adelsvapen.

Scen 2.

Scenbild

Kung Sverker den yngre stupar av en på långt håll avskjuten pil och hans trupper viker tillsammans med danskarna förskräckta bakåt.

Erik Knutsson rider tillsammans med Fale Bure fram och Kung Erik stiger av sin häst och tar ifrån kung Sverker dennes krona och visar upp den för sina egna trupper och fiendens.

Erik:…Se här kung Sverker är död och min är Sveriges krona. Min här är överlägsen. Ni får fritt återtåg om ni erkänner mitt välde över ett enat Sverige. Gå och rid hem till era egna åkrar och låt oss leva i fred med varandra!

Fale Bure:…Ja, nu är segern vår och riket ditt, Erik. Inga danskar ska längre blanda sig i vad vi gör. Vårt Sverige är enat och fritt! Tack vare dig, Erik!

Erik:…Ni norrlänningar är alltför blygsamma. Det är din och dina norrländska mäns förtjänst att vi äntligen fått ett enat Sverige. Det ska jag aldrig glömma!

Danskar och sverkersöner retirerar och försvinner. Danskarna kommer inte längre att ha något inflytande över Sverige.

Scen 3.

Scenbild

Erik överräcker en fana med Burevapnet hjälmen med den pansrade armen och de två bilorna till Fale Bure.

Erik säger:…Som tack för att du räddat mitt liv och hjälpt mig ena riket ger jag dig Medelpad, Ångermanland och delarl av Jämtland som förläning.

Fale säger:… Tack o konung! Jag är säker på att min släkt kommer i framtiden att finnas kvar i många svenskars släktträd och jag siar om att mina barnbarnsbarn i femte och sjätte led ska bygga kloster och kyrka vid Bureälven. om vi ser in i framtiden så kommer jag att ge namn till Birsta köpcentrum och ölet kommer att strömma stritt i ditt och din farfars namn vid Östra Aros. Leve kung Erik. Vår förste krönte kung! Leve han! Hurra, Hurra, Hurra!

Scenbild

Fale Bure stiger till häst och återvänder mot Hälsingland och Medelpad och till sitt slott, Byrisholm på Sköns ö.

Fale Bure:…Farväl då medelpadingar och var snälla och glöm inte bort mig under de 800 år som följer!

Häråldern (trumpetfanfar) berättar:

På sjövägen över Vättern, Hjälmaren och Mälaren och sedan efter kusten skickar Buren den kalkstenshäll, där kungens stenhuggare huggit in Fale Bure Vapnet: Armen med stålhandsken och hjälmen som tecken för herravälde över den norra delen av riket och ovanför hjälmen de norska stridsyxorna som tecken på vänskapen med Norge.

Den stenen kan ni gott folk se än idag om ni besöker Sköns kyrka.

Tack för er uppmärksamhet! Vi hoppas att ni vet mer om vår egen historia nu och att ni haft en trevlig stund!

Trumpetsignaler. Deltagarna i spelet strömmar in från alla håll och mässingsorkestern spelar musik som final.

Till Startsidan